Nu är vi där – igen. Media rapporterar om barnmorskors slitiga sommar – igen. Denna profetia uppfylls varje sommar! Är det inte lite konstigt att man inte lär sig att bemanna upp bättre?
Ni som känner mig vet att jag är väldigt snabb på att kasta vårdpersonal framför bussen i mina argument. Men förtjänas det i detta fall?
Vems är ansvaret?
Vems ansvar det är för barnmorskornas slitiga sommar, som SVT skriver om, beror ju lite på vad vi menar.
- Pratar vi att det är hemskt att barnmorskor jobbat 12-15 timmars övertid per vecka?
- Pratar vi om personal som gör avkall på sin egen familj för att jobba?
- Pratar vi om att arbeta 21 dagar i sträck?
- Pratar vi om riskerna för personalens hälsa?
- Pratar vi om riskerna för patienternas hälsa?
- Pratar vi om att all ens energi går åt att göra ett bra jobb när man är på jobbet?
Regionernas ansvar
En region är en ganska stor apparat! Regionen är en så kallad huvudman. Man har det yttersta ansvaret för att vården lever upp till lagar (Hälso- och sjukvårdslag, Patientsäkerhetslag, Patientlag, mfl.).
Regionen är också en arbetsgivare, och har därigenom ansvar att följa Arbetsmiljölagen, Arbetstidslagen, mfl.
Ledning/chefer
Har ett delegerat och begränsat ansvar av de tidigare nämnda lagarna, till exempel för en klinik eller vårdavdelning. Det är ledningens ansvar att dimensionera, planera, skapa hållbara scheman, förebygga risker …
Personalen
Precis som en chef har ansvar för att se till att lagar efterföljs, har en anställd en skyldighet att följa dem!
Tystnadskulturen dödar!
Tystnadskulturen fanns i vården när jag jobbade (och den var stark) – jag har svårt att tänka mig att något förändrats. Man rapporterar inte avvikelser eller problem. Man ”hanterar” dem bara. Eller – det som har kommit att bli ett av mina favorit-hat-uttryck: man gör bara jobbet.
Det jag vill säga till personalens försvar är att det nog är väldigt lätt att tänka ”men sluta då” eller ”säg nej – hur svårt är det”. Men en väldigt mänsklig reaktion när arbetskamrater eller patienter riskerar att fara illa att man går över sina egna gränser, för att hjälpa.
Men, om jag ska killgissa, så tror jag det också är en del av problemet. Vad skulle hända om personal slutade ta ”frivilliga” pass? Då behöver personal beordras in. När personal beordras gäller ett helt annat regelverk!
Att hoppa in och hjälpa, och på en systematisk basis, är en del av tystnadskulturen.
Den individuella risken
Genom att jobba för mycket – t.ex. som 21 dagar i sträck – finns stora risker för vårdpersonal:
- Empatitrötthet
- Försämrat omdöme och beslutsfattande förmåga
- Ökad risk för misstag och felbehandlingar
- Sömnproblem och sömnbrist
- Utbrändhet och utmattningssyndrom
- Kortisolrubbningar
- Ökad risk för hjärt-kärlsjukdomar
- Depression och ångest
- Konflikter med kollegor, patienter eller anhöriga
- Försämrade relationer utanför jobbet
- Nedsatt immunförsvar och högre infektionsrisk
- Lägre tillfredställelse och motivation på jobbet
- Ökad risk för missbruk av alkohol, läkemedel eller andra substanser
- Försämrad fysisk hälsa (ryggont, huvudvärk, magbesvär)
- Ökad risk för olyckor och arbetsplatsincidenter
- Depersonalisering
- Försämrat minne och koncentrationssvårigheter
- Oförmåga att återhämta sig mellan arbetspass
- Minskad patientsäkerhet och risk för vårdskador
- Svårigheter att sätta gränser på jobbet
- Ökad risk för långvarig sjukskrivning eller arbetsrelaterad invaliditet
- Negativ påverkan på arbetsklimatet och teamkänslan
Denna artikel är en gren som bygger vidare från SVT:s reportage, men är såklart tillämpbar på all hälso- och sjukvårdspersonal!
Du som jobbar i vården: välj mellan fem och sju av alternativen ovan. Vilka vill du ha? Frågan är egentligen hypotetisk. Fortsätter du jobba som du gör kommer du inte få välja…
Det juridiska
Arbetstidslagen
- Om vi börjar med Arbetstidslagen (ATL):
Ordinarie arbetstid får vara högst 40 timmar per vecka (ATL 5 §).
- Allmän övertid kan vara max 48 timmar under en fyraveckorsperiod, dock högst 200 timmar per kalenderår (ATL 8 §)
- Extra övertid kan beviljas av arbetsgivare om det finns särskilda behov, dock ytterligare högst 150 timmar per kalenderår.
- Mertid (vid deltidsanställning) får vara högst 200 timmar per kalenderår.
Juli månad bestod av 5 veckor. 5 x 15 = 75 timmar, vilket alltså överstiger de tillåtna 48 med 36%.
Dygnsvila och veckovila
- Dygnsvila: Minst 11 timmar sammanhängande vila per 24-timmarsperiod (ATL 13 §).
- Veckovila: Minst 36 timmar sammanhängande ledighet under varje period om sju dagar (ATL 14 §).
21 dagars sammanhängande arbete
Detta är i princip förbudet. 21 arbetsdagar utan veckovila strider mot kraven om vila i Arbetstidslagen.
Det för ske undantagsvis och om det är särskilda skäl, och det måste komenseras så snart som möjligt!
Arbetsmiljölagen
- Arbetsgivaren ska planera arbetet så att det inte leder till ohälsa eller olycksfall (AML 3 kap. 2 §)
- Arbetsgivaren ska se till att arbetstagaren inte utsätts för otillbörliga fysiska eller psykiska belastningar.
- Skyddsombud kan stoppa arbete som innebär omedelbar och allvarlig fara för arbetstagares liv eller hälsa (AML 6 kap. 7 §).
Bryt tystnadskulturen!
- Säg NEJ – och gör det tillsammans
- Du har rätt att säga nej till frivillig övertid och extra pass utanför ditt schema.
- Om flera säger nej samtidigt blir det svårare för arbetsgivaren att isolera/pressa enskilda.
- Kontakta skyddsombud/facket – dokumentera allt!
- Prata med skyddsombud och ditt fack.
- Dokumentera arbetspass, sms, övertidsuttag, samtal där du blivit pressad, etc.
- Be om facklig granskning av arbetstidsscheman och övertidsjournal.
- Skyddsstopp eller anmälan om arbetsmiljöproblem
- Skyddsombud kan lägga skyddsstopp vid allvarlig risk (AML 6 kap. 7 §).
- Alla anställda kan göra en formell arbetsmiljöanmälan till arbetsplatsen.
- Vid allvarlig risk kan Arbetsmiljöverket kopplas in direkt.
- Rapportera avvikelser (patientsäkerhet och arbetsmiljö)
- Använd interna system för avvikelserapportering – varje gång övertid tas ut på fel sätt, patientsäkerhet hotas eller vila saknas.
- Ju fler avvikelser – desto svårare för ledande personer att dölja.
- Kräv din veckovila
- Säg nej till att jobba utan veckovila. Det är din lagliga rätt och arbetsgivarens ansvar att planera för.
- Anmäl
- Vid grova överträdelser kan man polisanmäla arbetsgivaren för brott mot ATL.
- Vid offentlig vård kan regionens ansvariga JO-anmäla om de systematiskt bryter mot lagar.
- Som vårdpersonal har du också en skyldighet att anmäla till IVO vid händelse som kunnat medföra en vårdskada.
- Synliggör problemet extern
- Prata med medier, politiker om ingen lyssnar internt (visselblåsarskydd finns – men rådgör först med facket)
- Prata med mig, eller andra som skriver debattartiklar, delta i paneler eller manifestationer.
- Använd semester/komptid och var ledig
- Din rätt till semester är, även om chefen nekar, reglerad i lag!
- Sök nytt jobb
- Kan tyvärr vara det steg man behöver ta för att komma bort. Om ett år är det kanske möjligt att söka sig tillbaka, för att enheten fick en ny chef…
Politiker
Här är nog jag lika tom på förslag som ni. Det är som att hälla vatten på en gås. Man lovas saker till nästa år – men det levereras inte.
Men bjud in dem till jobbet. Låt dem vara med. Ge en insyn i en kväll eller natt på förlossningen.
Sedan hade jag ställt frågan hur gärna de hade velat mig stående vid min sida, efter att ha jobbat 21 dagar i rad?
Landet växer – vi blir fler. Samtidigt lever vi också längre.
(Ökande befolkning) + (Längre Livslängd) = mindre resurser
Det är ju en kombination som inte går ihop.
Slutord
Jag tror att om vården skulle få personal som mår bra på jobbet så skulle vi också få bättre vårdupplevelser och generellt bättre utfall.
Totalt sett i hela Sverige finns cirka 117000 legitimerade sjuksköterskor. Av dessa är 43% specialiserade. Det ger oss ungefär 50300 specialistsjuksköterskor.
Enligt en artikel från Dagens Nyheter 2021 finns cirka 8533 st barnmorskor, varav ~7600 är aktiva.
SVT gjorde 2019 en datainsamlig som visade att det totalt fanns 5182 regionpolitiker i landet. Till det kan vi addera 349 ledamöter i riksdagen och 24 ministrar i regeringen.
Jag tror inte det är brist på barnmorskor. Jag tror det är brist på adekvat ersättning och skäliga arbetsvillkor!
Du vårdgivare, läkare, undersköterska, fysioterapeut eller barnmorska – vad du nu än gör: väljer du att jobba åt regionen betyder inte det att du behöver acceptera pissdåliga villkor! Du måste också tänka på att du har en lagstadgad skyldighet till patienten!