Idag är jag i Uppsala. Jag har bl.a. varit med på manifestationen utanför NFOG-kongressen som just nu pågår i Uppsala Konsert & Kongress (UKK).
Dagen har bjudit på en riktig känslomässig berg och dalbana mellan högt, lågt, vitt och brett!
NFOG 2025
Förkortningen NFOG står för Nordic Federation of Obstetrics and Gynecology. 2023 hölls denna kongress i Trondheim. I år är Uppsala värdstad.
För den som vill läsa mer om NFOG-kongressen 2025 har man en egen hemsida. Detta är dock bara kongressens egen sida. Själva NFOG hittar du här.
Manifestationen
Ursprunget till manifestationen/demonstrationen är egentligen lite komisk! Idun Wild nämnde i någon av sina videos på TikTok NFOG-kongressen och säger i förbifarten att man borde demonstrera utanför. Någon nappade på detta, ansökte om tillstånd och hörde av sig till Idun.
Nu får det räcka! Varje vecka läser vi om skandaler inom kvinnosjukvården. Det är livmödrar som opererats bort i onödan, obstetriskt våld under förlossning, aborter där inte sängar erbjuds, kvinnor som skadas för livet under förlossningen utan någon som helst upprättning. Detta kan inte pågå utan konsekvenser. Den 24 augusti kl. 12–14 samlas vi på Vaksala torg i Uppsala för att demonstrera för en mer patientsäker, jämlik och respektfull kvinnovård – med särskilt fokus på förlossningsvård och förlossningsskador.
Så - hur var det då?
Om vi börjar med det objektiva som slog mig när jag var där; det var tyvärr inte jättemånga som slöt upp, men av de som var där skulle jag ändå uppskatta att hälften var män.
Av de förbipasserande som valde att stanna till för att lyssna skulle jag vilja säga att majoriteten var män.
Sedan, helt utan inbördes ordning:
Bloggen
För mig har denna blogg blivit lite av ett sätt att … spy galla. Det var i alla fall så det hela började! Först var det en hemsida med mitt CV. Sedan lade jag till lite mer, och lite mer.
När jag började skriva om förlossnings- och kvinnosjukvård så var det för att det – typ bokstavligen – brann i huvudet på mig, och jag behövde få det ur mig (på ett mer eller mindre kreativt sätt).
Allt eftersom tiden gått tycker jag ändå att jag sansat mig något. Känslorna är fortfarande väldigt starka, och jag vet med mig att jag har lätt för att komma tillbaka till ilskan! Men, jag kan ändå föra en något så när sansad dialog om ämnet utan att vibrera!
Så, när för mig okända människor kommer fram till mig och berättar att de läst någon artikel jag skrivit blir jag sjukt paff! Någon uttryckte att hen hade blivit väldigt berörd och faktiskt gråtit av det jag skrivit.
Tack ni som kom fram och sade hej och tackade för bloggen! Förlåt min tafatthet, men … Det var bara sjukt oväntat! Även om jag vet att folk besöker min sida tror jag ändå inte att någon läser det jag skriver. Eller något?
Historierna
Jag var tyvärr försenad, men hann ändå höra fyra(?) talare. Deras historier var hjärtekrossande! Det kan omöjligen vara tänkt att vården ska fungera såhär!?
I nästa andetag slår det mig att det är högst sannolikt att alla som jag hört är från Uppsala, då manifestationen riktades mot Ackis (läs: Akademiska Sjukhuset).
En av historierna ska jag inte ens försöka mig på att återge. Du får se det själv, då den faktiskt filmades.
Observera att denna video är från en förlossning och innehåller starka bilder och kan framkalla starka känslor!
Det som sker i videon är att en kvinna, under förlossningen, får ett klipp (episiotomi) utan föregående information, utan att ha inhämtat samtycke eller att ha förklarat varför det behövs – och utan att ha bedövats. Detta verkar vara vedertaget hos Ackis, då det är fler som vittnar om att exakt samma sak hänt dem.
Läkarna på NFOG
Det var en skum känsla att stå utanför NFOG och bokstavligen se läkare stå i fönstret och titta ner på oss! Trots att man sökt tillstånd för denna manifestation dök polisen upp. Det visade sig att ”någon från konventcentret” kontaktat polisen med anledning av den färgburk som stod på ett bord. Några valde att skapa egna skyltar – vilket färgen användes till. Något geni har konspirerat ihop att färgen skulle hällas över marken/kastas på fasaden, och därför tillkallades polisen.
Därtill hade också dörrarna till UKK låsts och ryktet lät säga att extra väktare fanns på plats.
Linette Backeman som uttryckt missnöje över att inte ha fått delta i debatten online har inte svarat på meddelanden i sociala medier, inte svarat på inbjudan till manifestationen – utan stannar bakom låsta dörrar.
Sammanfattning
Sammantaget måste jag säga att det varit en mycket märklig dag, med många känslor! Mycket märkligt att bli ”erkänd” bara för att jag har uttryckt åsikter offentligt! Väldigt mäktiga, och tråkiga, historier som jag fått ta del av – samtidigt som läkarkåren står bakom låst dörr och (bokstavligen) tittar ner på mig.
Detta lilla inlägg har ändå tagit mig runda slängar tre timmar att sätta ihop, vilket ändå borde säga något om hur svårt det varit att hitta orden, och jag känner ändå att jag inte riktigt lyckats göra dagen rättvisa.