Doktor Eva heter egentligen Eva Wiberg-Itzel och är överläkare på Södersjukhuset och docent på Karolinska Institutet.
På sin egen hemsida, doktoreva.com, presenterar hon sig såhär:
Jag heter Eva Wiberg-Itzel och är överläkare på Södersjukhusets kvinnoklinik och docent på Karolinska Institutet. Jag har dedikerat min karriär till kvinnans största upplevelse i livet. Du har hört om min forskning på nyheterna och läst om den i tidningen. Men ändå känns det inte som att det jag och mina kollegor lär oss via vår forskning någonsin når dom som behöver den mest.
Jag hoppas på att kunna besvara så många frågor som möjligt här i form av blogginlägg. Varje svar kommer 100% baseras på forskning och min långa karriär som förlossningsläkare.
Har du någon fråga till mig så rekommenderar jag att du hör av dig till mig på Instagram!
För mig är det viktigt att poängtera att jag inte känner Doktor Eva personligen. Vi har, mig veterligen, aldrig pratat med varandra – vare sig per telefon eller i sociala medier.
Min tolkning av hennes egen presentation är en självgod ödmjukhet som säger exakt de rätta sakerna:
- Hon har vigt sitt liv åt detta.
- Hennes forskning är publicerad och omskriven i media.
- Det är helt okej att ställa frågor, och alla svar kommer till fullo vara baserade på forskning och hennes långa erfarenhet som förlossningsläkare.
Trygghet uppbackad av självsäkerhet, förankrad i vetenskap. Check!
Hur ligger det då till egentligen? Är Doktor Eva baserad på trygg vetenskap eller en fet bluff?
Doktor Eva har två huvudkanaler hon arbetar med: bloggen (doktoreva.com) och sitt Instagram-konto.
Under åren som jag följt Doktor Eva har presentationen förändrats något:
Kontot bytte under 2023 (i april) namn från forlossningsdoktoreva till doktoreva_sverige, då man skulle ge sig på försök att internationalisera … något.
Det som dock inte framgår lika tydligt är att kontot inte drivs av Doktor Eva själv, utan av en Anna:
Detta inlägg ligger numer, men har inte alltid gjort, klistrat bland översta tre inläggen.
Av detta framgår ganska tydligt att det är Anna som driver Instagram-kontot och Doktor Eva driver bloggen. Detta är ju då en sanning med modifikation, då det finns användare som berättat att de har pratat direkt med Eva själv på Instagram, och inte Anna. Men, då kommentarer eller meddelanden sällan och aldrig signeras är det praktiskt taget omöjligt att veta vem man pratar med.
Utgår vi från påståendet att det är Anna som sköter Instagram-kontot finns alltså starka skäl att ifrågasätta Doktor Evas påståenden om forsknings- och evidensbaserade svar på frågor.
Det finns också en till sak att beakta här; i Sverige har vi en brottsrubricering som heter ”föregivande av allmän ställning”.
Giver någon sig obehörigen ut för att utöva myndighet, dömes för föregivande av allmän ställning till böter eller fängelse i högst sex månader. Detsamma skall gälla, om någon obehörigen bär uniform, märke eller annat tjänstetecken som giver honom sken av att tillhöra försvarsmakten eller annan kår i det allmännas tjänst eller kår, vars verksamhet avser allmän samfärdsel eller allmänhetens förseende med vatten, ljus, värme eller kraft.
Är brottet med hänsyn till att det har medfört betydande men för det allmänna eller för någon enskild eller eljest att anse som grovt, skall dömas till fängelse i högst två år. Lag (1999:792).
Av Patientsäkerhetslag (2010:659) 4 kap. 3 § framgår att doktor/läkare är en skyddad yrkestitel. Att driva ett Instagram-konto, kalla sig ”doktor” och inte ha läkarlegitimation är alltså att brottsligt och vederbörande kan dömas för föregivande av allmän ställning.
Doktor Eva om navelsträngsprover
Ett exempel i hur saker och ting kan te sig på Instagram är Doktor Evas inlägg om navelsträngsprover, som kom i mitten av januari 2023.
Inlägget på Instagram återfinns här och själva blogginlägget hittar du här.
Idag är inlägget på Instagram tomt och låst för kommentarer. Så var inte fallet dagen det postades. Många starkt kritiska röster, både från allmänhet men också från annan legitimerad vårdpersonal, kommenterade på inlägget. Många kommentarer var också starkt underbyggda och innehöll hänvisning till forskning i saken.
Då Doktor Eva (=Anna?) inte kunde bemöta varken saklig kritik, eller hantera frågor eller invändningar med varken vetenskap eller beprövad erfarenhet, så rensades inlägget på kommentarer helt och låstes för möjlighet till nya. Därefter postas detta:
Stämningen blev snabbt rätt hätsk, mycket tack vare genom Doktor Eva (=Anna?) som aktivt jobbar på att inte besvara eller bemöta, utan trycka ner de som är av annan åsikt.
Tyvärr fick jag inte så många skärmdumpar av kommentarerna i det aktuella inlägget, men det ovan är en del av tråden där Sepideh Ghasemi, leg. sjuksköterska och barnmorska, kommenterar Doktor Eva.
Summeringen är alltså att Doktor Eva kan lägga upp precis vad som helst i sin blogg och på Instagram, men om man kommer med belägg som visar på annat än det påstådda måste man ta ledigt för den mentala hälsans skull. Dessutom kan Doktor Eva inte spendera tid på att besvara kritiken hon får för – på klockren svenska sagt – skitinläggen hon sprider.
Då kanske man inte borde lägga tid på skitinläggen från första början?
Doktor Eva om kejsarsnitt
Ett annat inlägg där Doktor Eva valde att komma med en synpunkt är kejsarsnitt. Även den tråden slutade på samma sätt som ovan (med tillhörande ”vi måste tänka på vår psykiska hälsa”-snyft). Dock fortsatte andra användare diskutera på andra ställen av Instagram.
Nedan har jag valt att maskera de konton som är personliga, dvs där en privatperson står bakom. Undantag från maskeringen är också där läkarkollegor uttalar sig i tjänsten.
Formellt klagomål mot Doktor Eva Wiberg-Itzel
I slutet på januari 2023 påbörjades en skrivelse, som avslutades i april 2023, riktad till Maria Sjöstrand och Helena Karlsson på Södersjukhuset. Sjöstrand är chef för verksamhetsområde kvinnosjukvård och förlossning medan Karlsson är HR-chef.
Under den gångna våren, från att jag började skriva på detta tills idag den 26:e april, har beskaffenheten hos Dr. Wiberg-Itzels Instagram-konto förändrats och blivit betydligt mer antagoniserande och nedlåtande. Förehavandena diskuteras också öppet bland andra konton på Instagram, där flertalet personer också ifrågasätter retoriken och användningen av härskartekniker. Flera vittnar om att de har försökt hålla en saklig diskussion med Dr. Wiberg-Itzel, som själv verkar vara oförmögen att vara saklig eller ta till sig av kritik.
Förehavandena har gått så långt att de nu uppmärksammats av Göteborgs-Posten i en pågående artikelserie.
Vidare i klagomålet står att läsa:
Om vi börjar med det blogginlägg Dr. Wiberg-Itzel publicerade i januari, där följande anförs:
I denna stora studie jämförde vi två sätt att övervaka fostret under pågående förlossning (PH/laktat), alltså innan fostret var fött. Dessa prover togs genom att man satte in ett litet rör vaginalt på kvinnan, mot fostrets huvud, och gjorde en liten rispa i huden.
Detta “lilla rör” mäter cirka 5 cm i diameter (jämförelsevis är en snusdosa 7 cm i diameter). Inte helt ovanligt får också provet tas om. Ingreppet som sådant är mindre trevligt och ska inte motiveras med en förminskande retorik. Vid sjukhus i exempelvis Storbritannien finns rutiner som innebär att man inte gör denna provtagning sedan 10-15 år tillbaka. Detta är ett exempel på den retorik jag menar inte är neutral eller korrekt att ge till en patiekt, varför informerat samtycke kan ifrågasättas.
Det innebär att jag jobbat en hel del med detta, och att lärt mig att navelsträngsblodet är ett objektivt kvitto på vad som hänt barnet under de sista delen av förlossningen.
Jag vill poängtera OBJEKTIVT kvitto.
Må så vara att ett navelsträngsblod korrelerar med pH/Laktat – när bägge två tagits korrekt, inte kontaminerats och har analyserats i tid. Provet torde då också ha tagits vid indikation? Det motiverar likväl inte det medicinska behovet att införa navelsträngsprov som en rutin vid okomplicerad förlossning och barn med full/normal Apgar, vilket Dr. Wiberg-Itzel i sitt blogginlägg menar att man borde.
Blodgasanalys av navelsträngsblod direkt efter det att barnet fötts ger möjlighet att på ett objektivt sätt fastställa om fostret varit utsatt för syrebrist under förlossningen, samt vid behov behandla det.
Det är ju en sanning med modifikation. Den initiala behandlingen som ges är helt baserad på tidigare prover. Eller försöker Dr. Wiberg-Itzel mena att man inväntar blodgasanalysen innan man påbörjar behandling av asfyxi? I de fall neonatalpersonal tar över vården kommer de också ta nytt prov från navelven vilket gör navelsträngsprov på förlossningen överflödigt.
Om man väntar med att ta provet kan vissa av de värden man mäter hinna förändras. Då får vi felaktiga svar. Detta kan leda till att man kan misstolka.
Likväl kan det också hända att taget prov blir liggandes utan analys i uppemot 5-10 minuter. Vad händer med värdena då, och hur behandlas barnet under tiden?
Två 2 milliliters sprutor med heparin i används. Med en super, super tunn nål i änden.
Åter ett exempel på förminskande retorik. Förlossningen Falun gav, via Instagram, feedback på att man hos dem använder en metod som endast kräver ⅕ av volymen, och gav också uttryck för förståelse för uppröda känslor över sammanlagt 4 ml prov.
Provtagningen tar kanske 30 sekunder. Man navlar alltså INTE av utan låter navelsträngen vara intakt i minst 3 minuter (=sen avnavling).
På vilket sätt är tidsåtgången för provtagningen relevant i sammanhanget? Tre minuter är förvisso det absolut lägsta gränsvärdet för att få kalla det “sen avnavling”, rekommenderat är ändå wait for white.
Om man dessutom riktar nålen mot blodflödet så ”försvinner” hålet och det blöder inte.
Ett hål är ett hål, och det “försvinner” inte för att man riktar nålen åt ett annat håll.
Doktor Eva Wiberg-Itzels retorik
Från samma blogginlägg som tidigare nämnt:
Självklart ska vi kliniskt bedöma en nyfödd.
Det är väl aldrig någon som motsätter sig det. Men vill vi verkligen inte ha detta ”kvitto” som speglar vad som har hänt fostret under de sista 20 minuter av förlossningen?
De flesta skulle nog spontant svar ”jo, det vill vi”.
Från Instagram:
Navelsträngsprover är en rutin inom sjukvården som en del ifrågasätter. Doktor Eva är en av de i Sverige som har mest kunskap inom området så hon valde därför att skriva veckans blogginlägg om det. Läs det för barnens skull 👶🙏✌️
Samt:
Det är för våra nyföddas skull…
Till att börja med har Dr. Wiberg-Itzel forskat i laktatprovtagning hos barn, genom provtagning på huvudet under födsel – inte navelsträngsprover på barn med normal Apgar efter födsel. Hon må besitta en större kunskap än den genomsnittliga läkaren, men att hon skulle vara en av de främsta i Sverige inom detta område vill jag nog ifrågasätta!
Vidare står jag frågande till varför man behöver ett “kvitto” på vad som hänt under de sista 20 minuterna av förlossningen, om både graviditet och förlossning är komplikationsfri? Vem är detta kvitto för? Vem går till ortopeden med sitt barn för att få höra att barnet kan gå?
Är vi, som allmänhet, på något sätt emot barn, positiva förlossningar eller god hälsa om vi inte tar del av blogginlägget “för barnens skull” eller “för våra nyföddas skull”?
I en kommentar hos @hedburgaren skriver Dr. Wiberg-Itzel också i en kommentar:
det roliga är att ni ifrågasätter en av de främsta forskarna i Sverige inom området 👍 faktiskt är Eva till och med en efterfrågad forskare internationellt också.
Ja? En av de mest grundläggande sakerna inom forskning är väl just att ifrågasätta? Det är exempelvis en av anledningarna till att vi har presentation och opposition på högskola/universitet. Anbekommer det dock en överläkare och docent att förminska den som inte delar åsikt, och heller inte kunna hålla en saklig diskussion utan att gå till angrepp?
I sin inledning av blogginlägget skriver Dr. Wiberg-Itzel följande:
Man anser att provtagning kan ”störa anknytningen i första mötet mellan den nyfödda och föräldrarna”, och att man inte får ta provet utan föräldrarnas medgivande.
Min tolkning av “man anser” är att det är ett argument som anförts till Dr. Wiberg-Itzel, och är något hon inte delar. Därigenom menar hon ju dels att man kan göra medicinska ingrepp utan föräldrarnas medgivande och dels att provtagningen inte alls stör första mötet.
Min åsikt och tolkning är att denna typ av retorik står i exakt motparitet till Patientlagen (PL), som avser stärka patientens ställning, integritet, rätt till självbestämmande och delaktighet!
Sett till Dr. Wiberg-Itzels sammantagna sätt att använda sig av härskartekniker i sina resonemang är det, som tidigare sagt, inte särskilt svårt att föreställa sig ett förminskande sätt att beskriva eller motivera undersökningar, interventioner eller ingrepp: “…jag ska bara känna lite…”, “…det är en liten, liten nål…”, “…nu måste jag…”, etc.
Självklart kommer dessa “små, små saker” att störa den födande under såväl förlossning, men också under det första mötet!
Svaret är ja, självklart ska vi intervenera så lite som möjligt, men detta har betydelse om ett barn föds och inte mår bra. Det är detta värde som vi använder för att kunna ge barnet en adekvat hjälp som nyfödd, om det behövs.
Här förstår jag nog inte riktigt resonemanget? Vi ska intervenera så lite som möjligt (vilket torde vara en självklarhet för vilken vårdgivare som helst).
Mina egna upplevelser
Doktor Eva (=Anna?) gjorde, en dryg månad efter det första inlägget om navelsträngsprover, ett nytt försök att posta om samma ämne.
Då löd konversationen såhär:
hedburgaren
Sist vi hade diskussion om navelsträngsprover raderades kommentarfältet och inlägget låstes för ytterligare kommentarer. Vill ni göra ett nytt försök att ta ett seriöst samtal runt detta?
1. För mer än gärna fram konkret och tydlig fakta och se till att sluta med härskarteknikerna som är både förminskande, skam- och skuldbeläggande! Den typen av retorik borde inte anstå *någon* vårdgivare!
2. Det ”objektiva kvitto” Eva pratar om är ett kvitto som ofta behöver tas om, på grund av kontamination eller man glömt bort att analysera i tid. Det är också högst omotiverat att göra på ett barn som fötts efter en hel komplikationsfri förlossning och med full Apgar.
3. Om en graviditet och förlossning är komplikationsfri kan man fråga sig vad detta objektiva kvitto ger?
4. Ett navelsträngsprov är en medicinsk intervention som rimligen borde föregås av av indikation. Saknas indikation? Pilla inte!
5. Det oerhört tråkiga faktumet kvarstår: när navelsträngsprovet väl är analyserat och svaret når förlossningsläkaren är mycket redan försent för det barnet. Syrebristen har högst sannolikt redan orsakat permanenta hjärnskador.
Var snäll och sluta predika om att navelsträngsprovet är en hallelujah-lösning på alla problem, och att alla lever lyckliga i alla sida dagar om provet får tas.
forlossningsdoktoreva
@hedburgaren har du inget bättre för dig än att attackera konton som har någon koppling till sjukvården? Tror inte du att jag kollade på ditt konto när du höll på senast? Hur många sjukvårdsrelaterade konton har blockat dig vid det här laget? Du kan försöka bäst du vill att dra igång det hela igen men jag kan ju säga redan innan att jag/vi kommer inte svara på en enda kommentar. Ha en trevlig fredag och helg du! Hoppas du hittar en bättre hobby! ✌️Mvh /Anna
hedburgaren
@forlossningsdoktoreva ”Doktor Eva ger forskningsbaserade svar på frågor om graviditet och förlossning. Vi uppmuntrar till diskussion med god ton 🙏✌️” Känner du att du håller god ton? Går du i linje med det regelverk du själv satt upp? Ja, jag går definitivt emot ett stort antal konton, i synnerhet de konton där man bara väljer att berätta den av vården som passar just deras historia där och då! I ert fall anser jag också att ni gör det på ett väldigt fult sätt, genom att ta till härskartekniker såväl här och i blogginlägget. Att ”kolla mitt konto” står sig helt fritt – det är också anledningen till att det är publikt. Varför klarar du inte av att ta diskussionen? Är det på något sätt orimliga frågor jag ställer, eller en direkt osanning jag far med? Din reaktion på mitt meddelande säger i ärlighetens namn mer om dig än om mig, så jag känner att det är på sin plats att påminna dig om vem det är du representerar. Det var väl ändå en framstående forskare som OCKSÅ efterfrågas internationellt för föreläsningar? Av mitt och ditt konto på Instagram – vem tror du gör bort sig mest?
Sammanfattning
Till att börja med ska vi slå ihjäl elefanten i rummet: jag är en uppkäftig jävel! Jag är rakt på sak, säger vad jag tycker, tänker och känner. Mina åsikter om kvinno- och förlossningsvården är baserade på egna erfarenheter, både som vårdgivare och anhörig.
Att vara uppkäftig och rakt på sak är dock inte detsamma som att kränka eller vara nedlåtande mot. Visst, det finns många som har svårt att skilja på de två – men det är, i alla fall i mina ögon, en stor skillnad!
Är man en legitimerad läkare som driver en blogg och ett Instagram-konto tycker jag man får finna sig i att bli i frågasatt, i synnerhet om man återkommer med kontroversiella och/eller känsloladdade ämnen, och därtill har en förminskande och mästrande retorik.
Doktor Eva (=Anna?) visar återkommande prov på att hon inte tål att bli ifrågasatt, inte klarar en saklig diskussion, eller kan hålla sig till den röda tråden som diskuteras.
Titeln på detta inlägg är en fråga: Doktor Eva – trygg vetenskap eller bluff? Av allt att döma hittills har Doktor Eva passerat sitt bäst-före datum, verkar ha en ganska unken värdering – i synnerhet när hon är läkare inom det område hon är, och verkar främja för ett brottsligt beteende i form av föregivande av allmän ställning då hon låter en random människa argumentera å hennes vägnar.
Hade Annas argumentation stannat hos Eva Wiberg-Itzel som person hade jag faktiskt inte brytt mig det minsta – men nu gör hon det åt DOKTOR Eva Wiberg-Itzel, och påstår dessutom att det är vetenskap och erfarenhet.
Sammantaget är därför svaret på frågan att det inte är någon trygg vetenskap, och då återstår endast bluff som alternativ.
