Innan vi går vidare kommer en liten disclaimer om att jag inte är jurist eller myndighetsanställd. Jag har helt enkelt förhört mig om regelverket och gör min egen tolkning!
Bakgrund
I början av februari delade @akut.barnmorskestod en video på TikTok.
Videon har i skrivande stund (lunchtid den 15 mars, 2023) över en kvarts miljon visningar. 263 400 för att vara mer exakt.
Över 500 kommentarer ligger just nu på videon, och jag vet att Sepideh har fått rensa en hel del då hon fick ta emot oerhört mycket oförtjänt skit för detta!
Med anledning av detta skrev jag också ett eget Instagram-inlägg om orosanmälan och anmälningsplikt. Detta förde oss också in på ämnet tystnadsplikt.
Mitt eget inlägg hos @hedburgaren löd såhär:
@akutbarnmorskestod postade på #TikTok om att behöva göra en #orosanmälan. Denna har fullkomligt exploderat, och hon personligen fått ta emot enormt mycket skit, hat och hot. Tänker därför lyfta vad som gäller:
ALL personal inom bland annat #vården har en #anmälningsskyldighet. Detta regleras i Socialtjänstlagens 14 kap. 1 §.
”Följande myndigheter och yrkesverksamma är skyldiga att genast anmäla till socialnämnden om de i sin verksamhet får kännedom om eller misstänker att ett barn far illa:
1. myndigheter vars verksamhet berör barn och unga,
2. andra myndigheter inom hälso- och sjukvården, annan rättspsykiatrisk undersökningsverksamhet, socialtjänsten, Kriminalvården, Polismyndigheten och Säkerhetspolisen,
3. anställda hos sådana myndigheter som avses i 1 och 2, och
4. de som är verksamma inom yrkesmässigt bedriven enskild verksamhet och fullgör uppgifter som berör barn och unga eller inom annan sådan verksamhet inom hälso- och sjukvården eller på socialtjänstens område.”
Som lagtexten säger räcker det med en MISSTANKE om att ett barn far illa. Ibland kan man som vårdgivare direkt se att något är fel, med exempelvis drogpåverkade eller hårdhänta föräldrar.
Sedan kan jag själv tycka att #socialtjänsten lämnar en del att önska. Ibland tar de saker för långt och verkar leva efter egna regler, MEN – skyldigheten för vårdpersonal att anmäla är tydlig!
@admirakvinnohalsa kommenterar inlägget:
Sen förhåller det sig TYVÄRR så här för oss privata vårdgivare vilket är HELT absurt 🤬 ”för vårdpersonal anställd vid privat vårdgivare (som inte är myndighet) finns ingen särskild regel gällande oro för väntat barn utan den allmänna bestämmelsen om tystnadsplikt i 6 kap. 12§ patientsäkerhetslagen (2010:659), PSL, gäller. Lagen säger att det inte är tillåtet att dela en uppgift som skyddas av tystnadsplikt på ett obehörigt sätt. ” DVS jag måste ha samtycke från patienten när jag anmäler oro för väntat barn!!! Vilket i praktiken ofta inte är möjligt, då just dessa personer, som man känner att man verkligen behöver kontakta soc, där har du kanske inte ens möjlighet att inhämta samtycke. Pat uteblir från sina besök, el som nu senast i min verksamhet visade det sig att kvinnan använder falsk identitet. Detta är helt galet att inte vi privata har samma rättigheter och i Region Skåne finns det dessutom fler privata än offentliga bmm. Vi är alla leg vårdpersonal och arbetar för samma uppdragsgivare. P.S har inte sett TikTok inlägget men hade en egen tråd med @akutbarnmorskestod just om detta i veckan.
Glapp i lagstiftningen?
Stämmer detta? Har vi ett glapp i lagstiftningen?
Jag tänker såhär: man kan göra abort till och med 18:e graviditetsveckan. Sedan skulle barnet inte ha något skydd över huvud taget förrän det är fött?
För att få tydligt svar på vad som gäller skrev jag ett mail:
Hejsan,
För att ytterligare förtydliga frågan gäller det alltså en hypotetisk diskussion om en graviditet där legitimerad vårdpersonal av någon anledning att misstänka att ett ofött barn far, eller riskerar att, fara illa. Ett exempel kan vara missbruksproblematik eller våld i hemmet.
IVO lät meddela att anmälningsskyldigheten endast gäller födda barn? Var regleras detta? Om en sjuksköterska eller barnmorska likväl gör en orosanmälan – är det att betrakta som sekretessbrott?
Kan det verkligen vara såpass att vi har ett glapp i perioden mellan när ett foster inte längre får aborteras tills det är fött? Teoretiskt sett skulle det därmed vara möjligt att dömas för dråp eller mord i händelse av en illegal abort, samtidigt som vprdpersonal kam lagföras för brott för att man samtidigt försöker skydda det ifödda barnet?
Förhåller det sig verkligen så att regelverket är olika beroende på om man är en privat eller offentlig vårdgivare? I exemplet nedan, som kommer från Region Skåne, har man från regionens håll låtit meddela det till privata vårdgivare.
Av PSL framgår inte att barn måste vara fött eller av ålder. Därför kan man ju tänka sig att ett foster blir barn när det inte längre kan aborteras, och därmed finns anmälningsskyldighet?
Jag skulle uppskatta lite vägledning i dessa inte helt enkla frågor.
Vänliga hälsningar,
Chrille Hedberg
Detta mail skickades till IVO, Socialstyrelsen och slutligen Socialdepartementet.
IVO – Inspektionen för Vård & Omsorg
IVO var först ut med att svara.
Hej!
IVO gör ingen egen tolkning av din frågeställning utan kan endast svara generellt utifrån lagstiftningen.
Anmälningsskyldigheten enl. 14 kap. 1 § SoL gäller personal i hälso- och sjukvården, tandvården, förskolan, skolan, socialtjänsten och kriminalvården. Den gäller också personal som arbetar med barn och unga i yrkesmässigt bedriven enskild verksamhet eller i annan sådan verksamhet på hälso- och sjukvårdens eller socialtjänstens område. (Samma regler gäller både privata och offentliga vårdgivare.)
Anmälningsskyldigheten enl. 14 kap. 1 § SoL gäller dock bara födda barn och inte ofött barn. Det finns inga lagregler gällande det ofödda barnet och därför kan 14 kap. 1 § SoL inte tillämpas i dessa fall.
Socialstyrelsen
Svaret från Socialstyrelsen tog lite längre tid, men lyder såhär:
Hej Chrille,
Tack för din fråga till Socialstyrelsen. Jag arbetar som jurist vid rättsavdelningen och har fått den vidarebefordrad till mig.
Inledningsvis bör sägas att Socialstyrelsen kan redogöra för bestämmelser i gällande författningar (lagar, förordningar och föreskrifter) men inte ta ställning till hur de ska tillämpas i enskilda fall. Det är ytterst varje vårdgivare som ansvarar för att en verksamhet är av god kvalitet och att de beslut som fattas och tillämpas i verksamheten har stöd i gällande författningar.
Precis som du anger får enligt 6 kap. 12 § patientsäkerhetslagen (20109:659), PSL, inte den som tillhör eller har tillhört hälso- och sjukvårdspersonalen inom den enskilda hälso- och sjukvården obehörigen röja vad han eller hon i sin verksamhet har fått veta om en enskilds hälsotillstånd eller andra personliga förhållanden. Det framgår dock även att som obehörigt röjande anses inte att någon fullgör sådan uppgiftsskyldighet som följer av lag eller förordning.
Enligt 14 kap. 1 § 4 p socialtjänstlagen (2001:453) är de som är verksamma inom yrkesmässigt bedriven enskild verksamhet och fullgör uppgifter som berör barn och unga eller inom annan sådan verksamhet inom hälso- och sjukvården eller på socialtjänstens område, skyldiga att genast anmäla till socialnämnden om de i sin verksamhet får kännedom om eller misstänker att ett barn far illa.
D.v.s. de yrkesverksamma inom enskild verksamhet som omfattas av den fjärde punkten har en uppgiftsskyldighet till socialtjänsten om de i sin verksamhet får kännedom om eller misstänker att ett barn far illa. Det här är en sådan typ av uppgiftsskyldighet som avses i 6 kap. 12 § PSL som innebär att röjandet inte är obehörigt.
Socialdepartementet
Svenska myndigheter får inte ge rekommendationer eller tolkningar av lagtexter, även om man är tillsynsmyndighet. För tolkningsfrågor får man vända sig till det departement som är ansvarig för just den aktuella lagen, varför frågan också gick till Socialdepartementet, som svarar:
Hej Chrille,
Tack för ditt mejl till Socialdepartementet.
Anmälningsskyldigheten enligt 14 kap. 1 § socialtjänstlagen (2001:453), SoL, gäller barn. Enligt 1 kap. 2 § SoL avses med barn varje människa under 18 år.
Skyldigheten att inte röja uppgifter inom hälso- och sjukvården gäller både privata och offentliga aktörer. Tystnadsplikten för de privata aktörerna regleras i patientsäkerhetslagen (2010:659), PSL, och sekretessen för de offentliga aktörerna i offentlighets- och sekretesslagen (2009:400), OSL. Det finns undantag från denna skyldighet att inte röja uppgifter. Enligt 25 kap. 12 § OSL andra stycket gäller inte sekretess för uppgift om en gravid person eller någon närstående till denne, om uppgiften behöver lämnas för en nödvändig insats till skydd för det väntade barnet. I olika lagstiftningsärenden har påtalats att tystnadsplikten i princip ska vara densamma för all hälso- och sjukvårdspersonal oavsett om de arbetar inom allmän eller enskild hälso- och sjukvård (se t.ex. prop. 1997/98:109 s. 149-150, prop. 1980/81:28 s. 23 och prop. 1981/82:186 s. 26).
Hur respektive bestämmelse ska tolkas i en viss specifik situation är upp till berörd aktör att bedöma.
Vad är anmälningsskyldighet?
I Socialtjänstlagen, SoL, (2001:453), 14 kap. 1 § står följande:
Följande myndigheter och yrkesverksamma är skyldiga att genast anmäla till socialnämnden om de i sin verksamhet får kännedom om eller misstänker att ett barn far illa:
1. myndigheter vars verksamhet berör barn och unga,
2. andra myndigheter inom hälso- och sjukvården, annan rättspsykiatrisk undersökningsverksamhet, socialtjänsten, Kriminalvården, Polismyndigheten och Säkerhetspolisen,
3. anställda hos sådana myndigheter som avses i 1 och 2, och
4. de som är verksamma inom yrkesmässigt bedriven enskild verksamhet och fullgör uppgifter som berör barn och unga eller inom annan sådan verksamhet inom hälso- och sjukvården eller på socialtjänstens område.De som är verksamma inom familjerådgivning är skyldiga att genast anmäla till socialnämnden om de i sin verksamhet får kännedom om att ett barn utnyttjas sexuellt eller utsätts för fysisk eller psykisk misshandel i hemmet.
Myndigheter, befattningshavare och yrkesverksamma som anges i första stycket är skyldiga att lämna socialnämnden alla uppgifter som kan vara av betydelse för utredning av ett barns behov av stöd och skydd.
Om anmälan från Barnombudsmannen gäller bestämmelserna i 7 § lagen (1993:335) om Barnombudsman. Lag (2015:982).
Det vi särskilt ska betona här är ett par saker:
- ”…är skyldiga…”
Det finns alltså inget annat som kan tolkas. Man SKA. - ”…får kännedom om eller misstänker att…”
Det räcker alltså med en misstanke om att något inte står rätt till, så är vårdpersonal (bland andra) skyldiga att anmäla detta till socialtjänsten i kommunen.
Vad är en orosanmälan?
Exakt vad det låter som – man anmäler att, eller en misstanke om att, något inte står rätt till för ett barn.
Det kan handla om fysiskt eller psykiskt våld, någon som utsätts för eller blivit vittne till våld i hemmet, det kan handla om missbruk eller missbruk i hemmet, vanvård eller sexuellt utnyttjande.
Sammanfattning
Vårdpersonal inom enskild verksamhet omfattas av SoL 14 kap 1 § 4 p, och har därmed en skyldighet att anmäla till socialtjänsten om de får kännedom om eller misstänker att ett barn far illa. Det är också detta som man avser i PSL 6 kap 12 §, som innebär att röjandet inte är obehörigt.
Är du yrkesverksam inom kvinno-, mödrahälo-, eller barnsjukvård spelar det alltså ingen roll om du är enskild eller offentlig vårdgivare; får du kännedom om eller misstänker att ett barn far illa är du skyldig att anmäla.
