Läkare smygfilmas på Akademiska Sjukhuset i Uppsala
Läkare vid Akademiska Sjukhuset i Uppsala upprörs över att födande kvinnor ställer krav, och ibland att man filmas i smyg. Jag tycker till om offerkoftan man tagit på sig.
Uppsala Nya Tidning (UNT) publicerade igår en artikel om hur läkare smygfilmas på Akademiska Sjukhuset i Uppsala. För tre veckor sedan skrev jag ett inlägg om Internationella Barnmorskedagen, där jag publicerade denna bild:
Högst ovetande om det, när jag skapade bilden, så tycker jag denna bild utmärkt porträtterar läkarna från Akademiska Sjukhuset i Uppsala som intervjuats i UNT:s artikel!
I artikeln är det så synd om de stackars läkarna. Man följer bara rutiner, man gör så gott man kan och man möts bara av krav! Och – patienter har mage att smygfilma möten.
Artikeln Missnöjda kvinnor recenserar och smygfilmar läkare
Förlossningspersonalen beskriver det som "en trend". Att kvinnor som är missnöjda med sina förlossningar recenserar personalen på nätet och även filmar personalen.
Att både produkter och tjänster recenseras är inget direkt nytt. Denna ”trend” började i samband med e-handel. Kunder vill kort och gott höra vad andra kunder tycker om varan eller tjänsten. Det är ändå en rimlighet.
Lyssnar man enbart på en säljare får man höra att det är den bästa som finns och att hen har en exakt likadan hemma. Det är nog det äldsta försäljningsknepet som finns!
I paritet till detta kan vi väl också ställa att ungefär samtliga konton på Instagram som drivs av förlossnings- eller BB-kliniker, runtom i landet, enbart delar positiva upplevelser. Hur kommer det sig?
Dessa kvinnor kan även avsäga sig den vård som sjukvården rekommenderar.
»Man vill inte ha CTG som mäter barnets hjärtljud, man vill inte ha livmodersammandragande medel eller kanske inte vill ge k-vitamin till barnet. Det är en rörelse av kvinnor som inte tror att vi gör ett bra jobb där vi prioriterar säkerheten för mor och barn högst«, berättar Maria Nelander, sektionschef i obstetrik vid Kvinnokliniken på Akademiska.
Eftersom all vård är frivillig, undantaget den vård som faller in under tvångsvårdslagstiftning, är det alltså möjligt att avsäga sig vård som sjukvården rekommenderar.
Är det här något nytt? Inte direkt. I fall där patienter exempelvis har långt framskriden cancer, så kan vissa medicinska och kirurgiska alternativ finnas för att ge patienten ytterligare några veckor eller månader. Vissa avsäger sig denna vård, för att man istället vill ha det så bra som möjligt den sista tiden. Alltså – man avsäger sig vården som sjukvården rekommenderar.
Men, det är inte tillåtet i kvinnosjukvården? Eller gäller det bara Akademiska Sjukhuset i Uppsala?
»Det är som att det saknas ett förtroende. Det leder till en stor etisk stress för personalen och de får lägga stor vikt på att övertala och förklara i stället för att fokusera på det medicinska. «
Hoppla! Vänta nu här! ”Övertala”? Varför ska någon övertalas? Varför får man inte göra ett eget, informerat, val?
Marias uttalande i sig gör att jag tappar ett förtroende. Kan det finnas ett moment 22 här, månne?
»Man kan få höra: "Hon var så koncentrerad när hon arbetade att hon inte kunde svara på frågor samtidigt". Jag undrar då, om det verkligen är bättre att jag koncentrerar mig lite mindre på mitt arbete? Det ingår i säker vård att bemöta patienten på ett respektfullt och empatiskt vis, men det är inte samma sak som att ha personkemi. «
Personligen blir jag ju frågande till i vilket sammanhang denna kommentar kommer? Det borde ju rimligen finnas en gråskala mellan ”jobbar” och ”jobbar inte”.
Under suturering (att man syr) borde man rimligen kunna koncentrera sig men också ta till sig av eventuella frågor.
När bebisen är på väg ut … Ställer någon frågor alls då!?
För övrigt, Linette: det ingår också i säker vård att säkerställa att patienten exempelvis fått veta alla tillgängliga alternativ och eventuella komplikationer samt att du inhämtat samtycke. Det är också en del av ditt arbete.
»Det luriga är när paret vill göra annorlunda än vad vetenskapen just nu rekommenderar. Man hamnar ändå i att man måste göra som den födande vill. Till slut har man gjort på ett sätt man inte tycker är rätt och som inte är medicinskt motiverat. «
Okej?
Det här stycket är fullt av saker som gör mig så förbannad!
- ”…när paret vill göra annorlunda än vad vetenskapen just nu rekommenderar”
Om vi backar till det första citatet från Maria Nelander:
”Man vill inte ha CTG som mäter barnets hjärtljud, man vill inte ha livmodersammandragande medel eller kanske inte vill ge k-vitamin till barnet.”
Var finns det vetenskapliga stödet för CTG?
Var finns det vetenskapliga stödet för den såkallade centimeter-doktrinen, där livmodern skall mätas via vaginal undersökning i tid och otid?
Var finns det vetenskapliga stödet för den höga användningen av Oxytocin (livmodersammandragande medel) som finns i just Sverige?Det finns inte. Istället finns klinikens egna rutiner. Jag vill dra mig till minnes om en finsk(?) studie som granskat rutiner på svenska förlossningskliniker och funnit att vetenskapligt stöd saknas i ungefär 70% av fallen. Vad vetenskapen rekommenderar och vilka rutiner kliniken har är alltså två olika saker.
- ”Det luriga är när paret vill göra annorlunda…”
Vad är det för lurigt med det? Det är ett eget val. Hur är det lurigt? Att du inte håller med? Det är inte lurigt – det är du som behöver växa upp.
- ”Man hamnar ändå i att man måste göra som den födande vill.”
Nu blir jag på riktigt förbannad! Ja, du måste göra som den födande vill! Den födande står inte under tvångsvård och har full rätt till sin egen kropp! Vad i detta är märkligt att ta till sig?
- ”Till slut har man gjort på ett sätt man inte tycker är rätt och som inte är medicinskt motiverat.”
Well… För överanvändningen av Oxytocin är ”medicinskt motiverad”? En studie, som publicerades i Scientific Results i juli 2024, visar på omotiverade skillnader i användningen av Oxytocin. Att frångå klinikens egna rutiner om t.ex. användning av sugklocka är också ”medicinskt motiverat”?
Var det inte en läkare vid just Akademiska Sjukhuset i Uppsala som nyligen polisanmäldes för vållande till kroppsskada?Läkaren ska, enligt utsago, ha dragit fler gånger med sugklockan än vad rutinerna säger att man ska. Vidare gjordes en episiotomi (klipp) utan varken bedövning eller information till patienten.
Kan du vara hyvens och förklara för mig hur detta är rätt, eller medicinskt motiverat?
»Det blir en väldigt ensidig debatt. Det är problematiskt att vi behöver motta kritik som vi inte kan att bemöta på grund av sekretess. För allmänheten är det svårt att tolka vad som hänt utan att få helheten. Och ingen frågar oss hur det är att jobba 17 timmar och sedan bli smygfilmade.«
Det här stycket är så fullt av offerkofta och spär på min förbannadhet ytterligare:
- ”Det blir en väldigt ensidig debatt”
Nä. Det är många som försökt prata med flera olika förlossningskliniker, under väldigt många år. Väldigt få är villiga att ta till sig av kritik, hur saklig den än må vara.
Praktiskt är det tyvärr så att oliktänkande filtreras bort, kommentarer raderas och man blockeras i sociala medier.
Möts man ansikte mot ansikte kommer ”vi gör vårt bästa”, ”vi är underbemannade”, ”det är inte vi som bestämmer” … Man kan ta emot saklig feedback utan att behöva försvara sig. - ”Det är problematiskt att vi behöver motta kritik som vi inte kan bemöta på grund av sekretess.”
Men att återkommande dela gulliga förlossningsberättelser går alldeles utmärkt?
Hur fan går det där resonemanget ihop? Kan man glatt dela med sig av någons positiva upplevelser kan man väl också öppna upp sig om någons negativa upplevelser? Det ena ger det andra – annars är det ett ganska grovt hyckleri! - ”Och ingen frågar oss hur det är att jobba i 17 timmar och sedan bli smygfilmade.”
Kompis… Vad är det som föranleder att någon känner behovet av att, i smyg, spela in sitt möte med en läkare?
Något ligger ju tveklöst till grund för att man som patient känner detta behov. Och, av dina och Maria Nelanders värderingar att döma så är det nog fullt befogat för alla att filma sina möten med er. De värderingar ni gett uttryck för i intervjun är… rätt vidriga, faktiskt!
»Ja, patienter filmar och lägger ut vårdbesök. Det är viktigt att det finns yttrandefrihet och att missförhållanden uppmärksammas, men det är inte som att recensera sin frisör. Förlossningen är en station en stor majoritet av kvinnor måste passera. Därför blir det inte så produktivt utan skrämmer mest. «
Det är inte som att recensera sin frisör? För att? Vad skiljer vård från något annat serviceyrke?
Tror du inte att en ICA butik kan få kritik eller negativa recensioner för att de hade en Therese i kassan? Vad gör dig så fruktansvärt speciell att du ska behöva slippa att få feedback på ditt jobb, vilket i princip alla vi andra får ungefär dagligen?
Frågan om produktivitet… Eftersom regionerna, i stort, blåljuger och kommer med sin egen sanning om hur saker ser ut, fungerar, går till – så behövs en motpol. Motpolen kan skrämma, ja. Men, hade regionerna istället varit ärliga så hade motpolen inte behövts.
…tänka sig hur saker fungerar?
»En debatt kan vara bra, fler kan få upp ögonen för att kvinnosjukvården i vissa hänseenden behöver prioriteras upp och förbättras«, säger Linette Backeman.
Här! Här, Linette, är vi överens!
En debatt är bra! Vi behöver prata! Vården behöver prioriteras och förbättras. Men du måste också behöva våga ta till dig, rannsaka dig själv och inte gå upp i försvar för att du får höra något som inte passar ditt eget ideal.
Kan du inte göra det så är det inte särskilt produktivt.
Vi förändrar sammanhanget
Hur skulle artikeln och citaten se ut om sammanhanget förändrades? Om en man skulle sitta och lipa i media över kvinnor:
»Man vill inte ha analsex, man vill inte suga eller man vill inte ta satsen där den kommer. Det är en rörelse av kvinnor som inte tror att vi gör ett bra jobb där vi män vet vad som är bäst för kvinnan.«
»Det är som att det saknas ett förtroende. Det leder till en stor stress för män och de får lägga stor vikt på att övertala och förklara i stället för att fokusera på det praktiska.«
Jag vill absolut inte försöka försköna eller förminska sexuella övergrepp! Bara så det är sagt! Min åsikt är att själva undertonen i resonemanget understryks. Det är inte synd om läkarna (eller män) för att kvinnor bestämmer över sina egna kroppar!
Sammanfattning
Från mitt inlägg om Internationella Barnmorskedagen:
Varför är behovet av bekräftelse, beundran och självuppskattning så stor? Och, är det bara jag som finner att innehållet från dessa konton är väldigt skevt och vinklat?
Det är alltid positiva ord. Alltid hur bra något varit, alltid fantastiska, rosaskimrande förlossningshistorier, alltid hur nöjd familjen är …
Jag har själv varit med om att mina kommentarer tagits bort (eller att vissa konton rent av blockerat mig). Inte för att jag varit otrevlig, gått till personangrepp eller liknande. Mina kommentarer ”…kan skrämma eller uppröra”.
…
När man
- Återkommande måste posta upplyftande och bekräftande saker om sin egen verksamhet,
- Återkommande prioriterar rutiner före att möta patienters/anhörigas känslor eller oro,
- Använder sitt yrke som slagträ för att framhäva en rutin, och samtidigt använder sitt yrke som offerkofta för att inte behöva stå till svars för kritik för densamma.
Då, tycker jag, att man framstår som narcissistisk.
Jag vet inte om jag behöver sammanfatta mer?
Vad tycker du?
Jag vill gärna höra dina tankar. Kommentera nedan eller nå mig på LinkedIn.