Svar till Malin Lernfelts ledarartikel i TTELA
Tidningen TTELA publicerade igår, torsdagen den 23 juli, en ledarartikel från Malin Lernfelt: Ingen ska riskera sitt barns liv för en mysigare förlossning.
Tidningen TTELA publicerade igår, torsdagen den 23 juli, en ledarartikel från Malin Lernfelt: Ingen ska riskera sitt barns liv för en mysigare förlossning.
Artikeln i stort är starkt förminskande mot politiker, barnmorskor och kvinnor som väljer att föda hemma eller på birth center.
Det enskilda fallet som Lernfelt tar upp har jag redan bemött i en separat artikel, och tar det därför inte här (igen).
Debatten om hemförlossningar, eller förlossningar i hemlik miljö, har pågått under ett flertal år. Driven främst av politiker med brist på verklighetsförankring och barnmorskor som av någon anledning verkar känna sig hotade av att de på sjukhus måste samarbeta med andra yrkeskategorier.
Politiker som driver frågan om hemförlossningar/birth centers har, enligt mig, kommit till insikten att det är fullt möjligt att ha flera vägar som leder till rätt sak. Man har också insett att det alltid kommer finnas de som väljer att föda hemma, så varför inte respektera det önskemålet och göra vad man kan för att bistå? Det fungerar ju uppenbarligen i flera andra europeiska länder – varför skulle det inte fungera i Sverige?
Barnmorskor som jobbar med hemförlossningar, eller på birth centers, tror jag inte känner sig det minsta hotade av att behöva samarbeta med andra yrkeskategorier. Däremot har jag hört många barnmorskor som lämnar yrket på sjukhus just för att deras utbildning, erfarenhet, bedömning och specialistkunskap är noll och intet värt! Det är viktigare att följa rutiner på ett papper än att själv göra bedömningen om nödvändigheten.
De som väljer att föda hemma eller på birth centers brukar vara bland de mest pålästa inom ämnet. Det är ingen fix idé man kom på för skojs skull – man har tagit till sig av fördelar och nackdelar, vägt riskerna mot vinsterna, och därefter fattat ett välinformerat beslut.
Malin Lernfelt: "Stenåldersidé"
Vi har forskning som inte alls är gammal, som har fått Socialstyrelsen att uppdatera de nationella riktlinjerna, som visar att utfallet vid en hemförlossning:
- I större grad ger en positiv helhetsupplevelse
- I mindre grad medikaliseras
- Ger mindre antal förlossningsskador
- De förlossningsskador som uppstår har en mindre grad
- Den födande upplever sig i större grad ha blivit respekterad i sina åsikter och beslut
Med det som facit – vad vill du mena är ”en stenåldersidé”?
Vi ska ha en säkrare förlossningsvård
Vad spelar en hotellrumsliknande miljö, doftljus, plaskpool och tjusiga gardiner för roll om man inte får med sig ett levande barn hem?
Det låter som att du tycker vi tar bort de förlossningsbadkar/bassänger, som även flertalet sjukhus nu aktivt jobbar för att införa (om de inte redan har det)? Det är kliniskt bevisat att bada ger en smärtstillande och lugnande effekt – oxytocinfrämjande, tror jag facktermen är.
Vad spelar ett helkaklat, vitt och kallt rum för roll, med stressad personal som är tvingad att utföra rutiner som saknar medicinsk indikation om man inte får med sig ett levande barn hem?
Behöver vi redan(!) påminna om fallet Olivia? Hon utsattes för yttre press (en medicinsk intervention som man länge avrått från) mot hennes önskemål, vilket också ledde till att hon fick en allvarlig förlossningsskada.
Trots allt snack om att vi är individer, ”alla lika – alla olika”, HBTQI-certifieringar – när du kommer som födande på sjukhus ska du passa en mall.
- Vi ska ha ett intagnings-CTG, trots att det saknar evidens.
- Vi ska göra en vaginal undersökning för att bedöma öppningsgrad, trots att det inte säger någonting alls (vilket kan strida mot WHO:s rekommendation.
- Vi ska ha en PVK i handen eller armen.
- Öppnar kvinnan sig inte i den hastighet som står på pappret ska Cytotec/Angusta ges, därefter värkförstärkande dropp kopplas.
Min alldeles egna önskan är en säkrare förlossningsvård som ser till varje födande som den enskilda person de är. Vården ska i större utsträckning kunna tillmötesgå önskemålen från en födande och inte svara med ”så gör inte vi här” – eller, ännu värre: ”så jobbar inte jag”.
Jag tycker istället du, Malin, ska ställa dig en viktigare fråga: vad får födande att söka sig bort från vården? Vad får utbildade barnmorskor med mångårig erfarenhet att sätta sig och köra ambulans istället?
Vad tycker du?
Jag vill gärna höra dina tankar. Kommentera nedan eller nå mig på LinkedIn.