Ska man vara rädd för Akademiska Sjukhuset – Akademiska Sjukhuset 2.0
Två kvinnor. Två förlossningar. Samma sjukhus. Så här gick det till på Akademiska.
Idag publicerade UNT – Uppsala Nya Tidning – en artikel om Akademiska Sjukhusets förlossning. Du hittar den här.
Kritikstorm på Tiktok, en filmad förlossning och ett tragiskt dödsfall. Förlossningen på Akademiska sjukhuset har nästan konstant varit en snackis det gångna året, och det har skapat oro hos flera blivande mammor. Men behöver man vara rädd för att föda här? UNT har träffat förlossningens chefer.
När jag skriver detta är det nästan ett år sedan efter mitt svar på den tidigare UNT-artikeln om Akademiska Sjukhuset (också känt som Ackis): Läkare smygfilmas på Akademiska Sjukhuset i Uppsala
Att min egen frustration och bloggen, som varit min egen hink att kräkas i, blev plötsligt en dag överöst av besök! Kvinnor hörde av sig och delade sina historier med mig, andra hade läst min blogg och tackade – för jag hade lyckats sätta ord på en känsla de burit under så lång tid.
När det då gäller min tidigare artikel, ”Läkare smygfilmas på Akademiska Sjukhuset”, verkar den ha satt fingret på det som kan kategoriseras som årtiondets fiasko i PR-sammanhang.
Sammantaget under 2025 har Ackis varit väldigt omtalat, framförallt i sociala medier. Ett axplock:
- Få har missat historien om Idun (inte hennes riktiga namn) som blev klippt i underlivet. Mot sin vilja och utan bedövning, samt fick en bristning gr. 4 med de besvär som det innebär.
- En blivande pappa filmar sin partner under förlossningen, och råkar få med personalens röster:
– ”Nu gör man ett litet klipp här”
I videon hör man den födande skrika nej, och sedan av smärta när hon klipps. - En kvinna avlider under förlossningen.
Det är alltså mycket skit! Mer oroväckande i detta är att det hänt på samma ställe – under samma ledning. Därför tycker jag att UNT:s fråga är särskilt bra: ”Ska man vara rädd för att föda på Ackis?”
Vad säger Akademiska Sjukhuset?
Våra medarbetare har varit ledsna. Alla har stor yrkesstolthet och jobbar här för att man vill att det ska bli så bra som möjligt. Det är jobbigt när ens arbetsplats blir utmålad på ett sätt som man kanske själv inte känner igen.
”Det är jobbigt när ens arbetsplats blir utmålad på ett sätt som man kanske själv inte känner igen.”? Det ju tråkigt att behöva säga detta, Karin – men då är det kanske dags att man känner lukten av kaffet och vaknar till?
I vilken värld vill du mena att det är okej att klippa en vädjande kvinna i underlivet? Hon skriker nej. Hon skriker av smärta. Minns jag inte videon helt fel så kom också det sedvanliga förminskandet: ”nu lägger man ett litet klipp här”.
Är det här Akademiska Sjukhusets definition av ”yrkesstolthet”?
Det är en rörelse av kvinnor som inte tror att vi gör ett bra jobb där vi prioriterar säkerheten för mor och barn högst.
Efter Akademiska Sjukhusets resultat 2025 så kan vi väl vara fullkomligt transparenta med att ni inte gör ett bra jobb?
Jag undrar lite hur det hade låtit från Karin och Maria om de hade träffat Idun.
”Vi känner stor yrkesstolthet, och känner inte alls igen oss i beskrivningen av att vi klipper kvinnor i underlivet utan information, samtycke eller bedövning för den delen. Vår personal blir ledsna över påståendet och vi gör ett bra jobb!”
Det förbannade hyckleriet
Vad är det med vården – i synnerhet förlossningsvården – och det förbannade hycklandet?
Vi kan aldrig någonsin ta bort en kvinnas upplevelse, hur man upplever att man har haft det. Det som är tråkigt är att det skapat en väldigt stark oro hos kvinnor som är gravida. Och det blir onyanserat, eftersom att alla som föder här och som upplevt att det varit bra, inte hörs lika ofta.
Här blir jag förbannad!
- ”Vi kan aldrig någonsin ta bort en kvinnas upplevelse, hur man upplever att man har haft det.”
”Jag tycker själv det är tråkigt som fan att vi inte nådde fram för att hjälpa dig på det sätt du helst önskade. Jag är jätteledsen för det! Hur hade jag kunnat göra annorlunda för att finnas på ett bättre sätt för dig?”
Inom ungefär exakt alla andra yrken får man både ge och ta feedback, ibland får man fråga efter den. Vill man förändra och förbättra så kan man väl för fan inte blunda när någon säger ”det här borde göras annorlunda”?
Nej, Karin! Ni kan inte ta bort en kvinnas upplevelse. Men ni kan lyssna till den och ni kan be om ursäkt. För varje gång ni känner ett behov av att försvara er så kommer ni trycka ner kvinnan och hennes åsikter längre ner (=hon har fel).
- ”Och det bli onyanserat, eftersom att alla som föder här och som upplevt att det varit bra, inte hörs lika ofta.”
Fair enough. Vi koller in på ert eget Instagram-konto @forlossningenakademiska. För den onyanserade bildens skull – var finns historierna om att ni klipper i underliv utan bedövning när någon skriker nej? Var finns historien om att en kvinna dog hos er och att ni i samband med detta inte följt alla rutiner?
Var finns förlossningshistorierna från de som INTE varit nöjda med sin upplevelse hos er?
Var menar du att nyansen finns från ert håll? Fika, glada ansikten, fluffigull, söta bebisar och allt är så bra.
Karin – sluta kasta bäver i trähus!
Det dagliga hyckleriet
När min fru var gravid var vi fullkomligt transparenta med min bakgrund och de svårigheter jag har. Ofta fick vi höra saker som:
- Kvinnor har fött barn i alla år – det är det naturligaste som finns
- Hennes kropp kommer berätta för henne när det är dags
- Det här löste kvinnor på stenåldern – vi klarar det nog idag med
Så kom vi till sjukhuset:
- Krav på kontinuerlig CTG
- Krav på regelbundna vaginala undersökningar
- Till slut kom ett krav på skalpelektrod
- Oxytocin-dropp (det är inte farligt – det är kroppens eget ”må-bra-hormon”)
Varför är allting så förbannat naturligt ända tills man kommer till sjukhuset – då ska allting kontrolleras och hanteras. Om jag skulle gå i 9 månader och vänta ”och låta naturen ha sin gång” – varför kan inte ni göra det i 9 timmar?
Obstetriskt våld
Orden som får det att blixtra framför ögonen på vissa.
Man går på krogen. Man träffar kvinna. Man och kvinna dricker alkohol och har trevlig. Kvinna följer med man hem. Kvinna somnar på grund av berusning. Man har sex med kvinna.
Våldtäkt? Absolut! Även om hans avsikt inte var att skada så fanns inget samtycke.
Mannen kan inte säga att han är ledsen, att han är stolt feminist och inte känner igen sig i beskrivningen av honom som en våldtäktsman. Men kompis – det är exakt vad du är.
Karin och Maria – detsamma gäller er. En kvinna som följer med en man hem efter en blöt utekväll behöver inte nödvändigtvis vilja ha sex. En gravid som kommer till Ackis behöver heller inte nödvändigtvis vilja ha medicinska interventioner som saknar vetenskapligt stöd. En annan killgissning är att de också skulle föredra bedövning i samband med episiotomi.
Innan jag avslutar vill jag försöka göra det tydligaste av förtydliganden:
Sexuella övergrepp är inget skämt. Det är inte mitt syfte att på något sätt förminska sexuella övergrepp. Däremot menar jag att övergrepp kan te sig på olika sätt. På samma sätt som den fiktive mannen förgrep sig på en sovande, fiktiv kvinna är det, enligt mig, lika mycket övergrepp för vårdpersonal att föra upp fingrarna i någons underliv utan att ha ett samtycke!
Målet helgar inte medlen! Du kan ha precis hur jävla mycket yrkesstolthet du vill – har du inte patientens samtycke är du en jävla sopa och du begår ett faktiskt brott!
Eller för att använda Maria Nelanders egna ord:
Det är som att det saknas ett förtroende. Det leder till en stor etisk stress för personalen och de får lägga stor vikt på att övertala och förklara i stället för att fokusera på det medicinska.
Vi pratar med tonåringar om ”tjat-sex”. Måste man övertala kan man ju fråga om det finns ett samtycke?
Traditionsenligt avslut
Ledsen friends, men inte heller denna gråtartikel hjälper mig att återuppbygga förtroende eller tillit för er. Främst av den mycket enkla anledningen att handling går före ord.
Så länge ni inte i praktiken kan visa förändring och förbättring så spelar det faktiskt ingen roll vilka krokodiltårar ni fäller i media.
Vad ni hittills visat är att ni värnar mer om det akademiska, kliniska och att vara PR-vänliga.
Behöver man vara rädd för att föda på Akademiska Sjukhuset? Hade min fru blivit gravid idag hade jag varit rädd oavsett sjukhus – men i synnerhet på Akademiska Sjukhuset.
På Ackis har man visat prov på grov oskicklighet, att inte följa rutiner, att övermedikalisera, oförmåga att lyssna på patienter, brista i respekt och omhändertagande, inte följa fastställt regelverk …
Nä, Ackis skulle inte vara mitt förstahandsval.
Vad tycker du?
Jag vill gärna höra dina tankar. Kommentera nedan eller nå mig på LinkedIn.