Myter om HLR som kan kosta liv

Det finns en handfull myter om HLR som är så spridda att de faktiskt kostar liv. Jag hör dem i nästan varje utbildning jag håller. Låt oss ta de fem vanligaste och slå hål på dem en gång för alla.

Myt 1: ”Jag kommer att bryta revbenen”

Ja, det kan hända. Och det är okej.

Vid effektiva bröstkompressioner trycker du ner bröstkorgen minst 5 cm hos en vuxen. Hos äldre personer med skörare skelett kan det leda till revbensfrakturer. Enligt studier förekommer revbensfrakturer i cirka 30% av alla HLR-fall.

Men här är perspektivet: personen har hjärtstopp. Utan HLR dör de. Brutna revben läker på sex veckor. Död är permanent.

Ingen läkare i världen kommer att klandra dig för ett brutet revben hos en person vars liv du räddade.

Myt 2: ”Jag kan bli stämd om jag gör fel”

I Sverige gäller den så kallade nödrätten. Enligt brottsbalken 24 kap 4 paragrafen har du rätt att vidta åtgärder för att rädda liv, även om det innebär vissa risker. Du kan inte hållas ansvarig för skador som uppstår vid ett ärligt försök att rädda någons liv.

Dessutom: ingen i Sverige har någonsin blivit stämd för att ha utfört HLR på en person med hjärtstopp. Inte en enda gång. Däremot kan du teoretiskt fällas för underlåtenhet att hjälpa om du inte gör något alls. Lagen om skyldighet att hjälpa till vid olycksfall ställer ett minimikrav på att åtminstone larma.

Myt 3: ”Mun-mot-mun är äckligt och farligt”

Aktuella riktlinjer från Svenska HLR-rådet och ERC (European Resuscitation Council) är tydliga: om du inte vill eller kan ge inblåsningar, ge bara kompressioner. Det kallas kompressions-HLR och det räddar liv.

Studier visar att enbart kompressioner ger nästan lika bra resultat som kompressioner med inblåsningar hos vuxna under de första minuterna. Anledningen är att blodet fortfarande innehåller syre direkt efter hjärtstoppet. Kompressioner cirkulerar det syret till hjärnan.

Risken att smittas av en sjukdom via mun-mot-mun är dessutom extremt låg. Men det spelar ingen roll. Gör du bara kompressioner gör du redan en enorm insats. Använd gärna en andningsmask om en finns tillgänglig.

Myt 4: ”Jag borde vänta på ambulansen – de vet bättre”

Medianresponstiden för en ambulans i Sverige är cirka 10 minuter. I glesbygd kan det ta 20-30 minuter eller mer. Under den tiden utan HLR sjunker överlevnadschansen med 10% per minut.

Ambulanspersonalen vet bättre, absolut. Men om ingen gör HLR tills de kommer spelar det ingen roll hur duktiga de är. Patienten är redan bortom räddning.

Sverige har världens högsta andel bystander-HLR, över 80%. Det är en av de främsta orsakerna till att vår överlevnad vid hjärtstopp har ökat stadigt de senaste 30 åren. Varje procentenhets ökning av tidig HLR sparar uppskattningsvis 200 liv per år.

Myt 5: ”Man ska kontrollera pulsen först”

Det här är en myt som hänger kvar från gammal utbildning. Aktuella riktlinjer säger att lekmän INTE ska kontrollera puls. Anledningen är enkel: det är svårt. Studier visar att även sjukvårdspersonal har svårt att korrekt bedöma puls under stress och att det tar för lång tid.

Istället ska du bedöma om personen reagerar och andas normalt. Om svaret på båda är nej, starta HLR. Det är enklare, snabbare och mer tillförlitligt.

Den farligaste myten av alla

Men den allra farligaste myten är ingen av de fem ovan. Det är tanken att ”någon annan fixar det”. Bystandereffekten, fenomenet där alla antar att någon annan tar tag i situationen, dödar fler människor än alla andra myter ihop.

I en grupp människor runt en person med hjärtstopp är det mest effektiva du kan göra att peka på en specifik person och säga: ”Du, ring 112.” Och sedan själv börja med HLR.

Kunskap sparar liv

Alla dessa myter har en sak gemensamt: de skapar tvekan. Och tvekan kostar tid. Tid som en person med hjärtstopp inte har.

En HLR-utbildning ger dig inte bara tekniken. Den ger dig tryggheten att faktiskt agera när det gäller. Kolla heartpro.se för kurser i Östergötland.

Nästa gång någon säger ”Jag vågar inte, tänk om jag gör fel” – berätta att det enda riktiga felet är att inte göra något alls.