Skillnad mellan rättighetslag och skyldighetslag
En skyldighet enligt lag innebär inte att en enskild har en rättighet. Det är skillnad på rättighetslagar och skyldighetslagar, utom ibland. :)
I dagarna spelade Idun Wild in en video på TikTok som jag kommenterade för att göra ett förtydligande.
Vi börjar med att kolla på hennes video:
Skillnad mellan rättighet och skyldighet
Juridiskt sett är det skillnad på en rättighet och skyldighet.
Att någon har en skyldighet innebär inte att du har en utkrävbar rättighet.
Hälso- och sjukvårdslagen (HSL) och Patientsäkerhetslagen (PSL) är två exempel som främst reglerar myndigheters skyldigheter – dvs ”såhär ska du göra”.
När en lagtext är riktad till det allmänna – exempelvis regionen eller annan vårdgivare – handlar det om hur verksamheten ska bedrivas, inte vad en person ”har rätt till” i varje enskild situation.
Exempel på skyldighet
Ett exempel på en skyldighet är Hälso- och sjukvårdslagens fastställande att ”vården ska ges med respekt för alla människors lika värde”.
Föreställ dig att jag, som vit, medelålders och blekfet man, skulle identifiera mig som en färgad lesbisk kvinna. Sedan skulle jag söka vård hos Kvinnohälsan för smärta i äggstockarna. Nekas jag vård kan jag alltså inte stämma regionen och hänvisa till HSL och mena att ”alla är lika och har rätt till lika vård”.
Biologiskt sett saknar jag äggstockar, så Kvinnohälsan gör i exemplet rätt som nekar mig den vården.
Skulle man skratta åt mig så kan det ju bli en fråga om diskriminering, men det är helt utanför ramarna för Hälso- och sjukvårdslagen, och vi återkommer till det längre ner.
Exempel på rättighet
Några andra lagar inom vård och hälsa är LSS – Lagen om Särskilt Stöd – och Socialtjänstlagen. Dessa lagar ger personer utkrävbara rättigheter.
Om jag söker personlig assistent, och myndigheten säger nej, kan jag överklaga beslutet och få det prövat i domstol.
Undantag för rättigheter
Trots att HSL, PSL och i stort även Patientlagen (PL ) är ramlagar och innehåller skyldighetskrav på utövarna (ramlag = ”detta är ramarna för verksamheten”) så finns några undantag:
- Vårdgarantin
I HSL fastställs rätten till vård hos annan vårdgivare, om väntetiden överskrids hos den ordinarie vårdgivaren. - Rätt att anmäla
I PSL fastställs rätten till en patient eller närstående att anmäla en vårdgivare eller vårdpersonal till IVO. - Rätt till information
I PL finns en patients rätt till att få individuellt anpassad information.
Konsekvenser vid brott
Vad händer då om man inte följer HSL, PSL eller PL?
Till att börja med ska vi vara överens om vad ”brott” är:
I svensk rätt säger man att ett brott är ”en gärning som är beskriven i lag och för vilken straff är föreskrivet”.
HSL, PSL och PL innehåller ingen straffskala. Att strida mot dessa lagar är alltså inte brottsligt, utan en överträdelse, försummelse eller brist.
Det värsta som kan hända vid brott mot HSL är att Inspektionen för Vård och Omsorg (IVO) får en anmälan och väljer att granska kliniken i fråga och kanske ge feedback (också kallat ”kritik”).
Så vårdpersonal kan göra som de vill?
Teoretiskt – nej. I praktiken – typ, ja.
Teoretiskt sett ska ramlagarna göra patienten säker. Vården sker då med respekt, informerat samtycke och allt det där. För det är ju vad lagen säger att vården ska göra.
I en idyllisk värld!
Praktiskt sett är vården kraftigt underbemannad och personalen bränns ut på löpande band. Man gör jobbet. Att gå till doktorn kan plötsligt ge känslan av att gå till slaktaren och bilmekanikern i ett och samma besök.
Skulle vården fungera som i den teoretiska världen så skulle inte anmälningar behöva förekomma.
Min upplevelse är att vårdpersonal kan svara med jag bedömde att det var nödvändigt, så är det plötsligt okej för att en legitimerad vårdgivare gjorde en subjektiv bedömning.
Hypotetiskt samtycke och nödrätt
Nödrätt är inte samma sak som nödvärn. Nödvärn handlar t.ex. om det våld man använder för att försvara sig.
Nödrätt innebär att man slipper straff för att man agerar när fara hotar liv, hälsa, egendom eller något annat för rättsordningen viktigt.
På sjukhus kan man exempelvis hävda nöd när man klipper någons kläder. Det är rimligt att man klipper upp någons svindyra tröja eller skjorta för att kunna fästa elektroder till en hjärtstartare när de har ett hjärtstopp…
Men, det finns också något som heter ”hypotetiskt samtycke”. Detta är något som Regionernas ömsesidiga försäkringsbolag, LÖF, åberopar.
”Skulle du ha blivit tillfrågad före så skulle du säkert gått med på det”.
Straffrätt
Prioritering av lagar
För att mitt resonemang i slutet ska bli rimligt att förstå tänker jag dra en kort bakgrund om prioriteringen av lagar:
När det kommer till Sveriges lagar har vi fyra grundlagar:
- Regeringsformen (RF)
- Successionsordningen (SO)
- Tryckfrihetsförordningen (TF)
- Yttrandefrihetsgrundlagen (YGL)
Se dessa som ”lagarnas lagar”. Dessa styr hur andra lagar får se ut, skyddar demokrati, rättssäkerhet, yttrandefrihet, med mera.
Underställt grundlagarna har vi ”överordnade lagar”:
- Balkar
- Brottsbalken (BrB)
- Ärvdabalken (ÄB)
- Föräldrabalken (FB)
- … med flera …
- Förvaltningslagen (FL)
- Kommunallagen (KL)
- … med flera …
Dessa är överordnade lagar inom sina områden och fungerar som ett ramverk för andra ”speciallagar” eller ”vanliga lagar”. Andra lagar måste vara förenliga med dessa ”överordnade” lagar!
Slutligen har vi så ”speciallagarna”:
- Hälso- och sjukvårdslagen (HSL)
- Patientsäkerhetslagen (PSL)
- Patientlagen (PL)
- Skollagen
- Socialtjänstlagen (SoL)
- Polislagen
- … med flera …
Brott mot lag
Som tidigare konstaterats kan man inte dömas i domstol för brott mot HSL. Men, BrB är överordnad HSL.
Slår vi exempelvis upp BrB 3 kap. och tittar på några av paragraferna:
Den som tillfogar en annan person kroppsskada, sjukdom eller smärta eller försätter honom eller henne i vanmakt eller något annat sådant tillstånd, döms för misshandel till fängelse i högst två år eller, om brottet är ringa, till böter eller fängelse i högst sex månader.
Utsätter någon av grov oaktsamhet annan för livsfara eller fara för svår kroppsskada eller allvarlig sjukdom, dömes för framkallande av fara för annan till böter eller fängelse i högst två år.
Vållande till kroppsskada eller sjukdom får, om brottet inte är grovt, åtalas av åklagare endast om målsäganden anger brottet till åtal och åtal är påkallat ur allmän synpunkt. Angivelse från målsäganden krävs dock inte om brottet riktar sig mot någon som inte har fyllt arton år.
Utifrån de historier jag hört andra berätta så skulle jag säga, trots att jag är lekman, att kriterier för såväl misshandel, framkallande av fara för annan eller vållande till kroppsskada är uppfyllda.
Tolkningar
En specifik frågeställning kom till mig. Den ställdes i ett offentligt forum, därför vågar jag återge frågan.
Det bör också läggas till att jag varken är jurist eller doktor! Jag är bara sjuk i huvudet som faktiskt läst lagtexter och gör killgissningar utifrån min tolkning! 😉
Frågan löd ungefär ”När kan en läkare vara brottslig i sin vård, t.ex. skriva ut stora mängder starka narkotika till en tonåring?”
Det är en otroligt svår och komplex fråga som hoppar mellan medicinskt och administrativt.
Till att börja med: ”tonåring” är ett luddigt begrepp. Man är tonåring vid 13 år, men också vid 19 år. När man är 19 är man dock myndig och kan ta precis vilka dåliga beslut man själv känner för!
Om vi för sakens skull säger att tonåringen är minderårig (under 18 år) är vårdnadshavare ansvariga för tonåringens personliga angelägenheter – inklusive sjukvård.
- Från vårdens sida säger man att vården alltid ska ske med hänsyn till barnets bästa.
- Av Patientlagen framgår att om patienten är under 18 år ska vårdnadshavare ges information – om inte särskilda skäl finns. Samma lag säger också att när en åtgärd rör ett barn ska barnets vårdnadshavare ges möjlighet att medverka, om det inte är olämpligt.
- Som vårdgivare är man skyldig att agera i enlighet med vetenskap och beprövad erfarenhet. Behandling som ges skall vara medicinskt motiverad.
- Om förskrivning av narkotikaklassat preparat sker utan medicinsk grund, eller i sådan mängd att det kan missbrukas, kan det klassas som olovlig befattning med narkotika eller medhjälp till missbruk, vilka faller under narkotikastrafflagen.
- Om läkaren genom sitt agerade utsätter tonåringen för en fara för liv eller hälsa kan vållande till kroppsskada, framkallande av fara för annan, misshandel eller oaktsamhet mot annans liv och hälsa vara möjliga rubriceringar.
Sedan behöver det ju heller inte vara fel av en läkare att skriva ut stora mängder narkotikaklassade läkemedel, oavsett ålder på patienten. Det finns de personer som har kroniska smärtor av olika anledningar.
Även ADHD-mediciner är ofta narkotikaklassade.
Huvudregeln är dock att medicin till en minderårig skall vara förankrad med vårdnadshavaren, som också ska vara delaktiga i beslutet – i synnerhet med narkotikaklassade preparat. Behandlingen skall vara medicinskt motiverad och vara i linje med vetenskap och beprövad erfarenhet.
Undantag får göras, men det ska vara väl motiverat och skall även vara dokumenterat.
Summa summarum
Enskilda beslut som tas i sjukvården kan inte överklagas. Men, behöver man överklaga är sannolikheten stor att det finns en passande rubricering i Brottsbalken (BrB).
En anmälan görs då inte via Patientnämnden eller till kliniken, utan den görs hos Polisen som alla andra brott anmäls hos. Du kan också underlätta genom att t.ex. ha relevanta journaler utskrivna.
Vad tycker du?
Jag vill gärna höra dina tankar. Kommentera nedan eller nå mig på LinkedIn.