Från Zoho till Odoo – en resa jag inte planerade
Jag körde Zoho i nästan tre år. Det funkade bra i början – CRM, fakturering, lite lagerhantering. Men PlastShop växte. Plötsligt hade vi 18 000 produkter som skulle in i systemet och Zoho började hosta.
Problemet var inte att Zoho var dåligt. Det är ett bra system för små och medelstora företag. Men det är en SaaS-produkt som är byggd för att passa alla. Och när du säljer industriplast B2B med kundspecifika prislistor, tekniska datablad, skräddarsydda mått och 150 000 produktvarianter – ja, då passar du inte i ”alla”-mallen längre.
Vad som faktiskt gick sönder
Produktimporten var den första spiken. Zoho Inventory har en importfunktion som klarar kanske 500 produkter i taget om man har tur. Med 18 000 produkter och flera attribut per produkt blev det en mardröm. API:et hade rate limits som gjorde att en fullständig synk tog timmar.
Prislistorna var nästa problem. B2B-kunder vill ha sina egna priser. Volymrabatter. Kampanjpriser. Zoho klarar grundläggande prislistor men inte den komplexitet vi behövde. Jag tillbringade mer tid med att jobba runt systemets begränsningar än med att faktiskt sälja plast.
Och sedan var det integrationsfrågorna. Jag ville koppla ihop CRM, lager, webbshop och kundportal i ett system. I Zoho betyder det att du köper fem separata produkter som typ pratar med varandra. Ibland.
Varför Odoo?
Jag tittade på ERPNext, Dolibarr och några till. Odoo stack ut av en enkel anledning: Community Edition är open source och Python-baserat. Det betyder att jag kan modifiera precis det jag behöver utan att fråga någon om lov.
Dessutom har Odoo en modulär arkitektur som faktiskt fungerar. Behöver du lager? Installera modulen. CRM? Modulen finns. Webbshop? Samma sak. Och allt delar samma databas, samma kontakter, samma produktregister.
Kostnaden var också en faktor. Zoho One kostade runt 4000 kr/månad för de licenser vi behövde. Odoo CE kostar noll kronor i licensavgifter. Jag betalar för servern, som jag redan hade, och min egen tid.
Self-hosted: kontroll men ansvar
En sak som skrämmer många med Odoo CE är att du måste hosta det själv. Ingen support att ringa. Ingen som fixar backups åt dig. Om servern dör klockan tre på natten är det ditt problem.
Men det är också friheten. Jag kör Odoo i Docker på en Ubuntu 24-server med 32 GB RAM hemma i Linköping. Jag har full kontroll över databasen, koden, backup-rutinerna. Ingen kan höja priset, ändra villkoren eller stänga ner en funktion jag använder.
PostgreSQL som databas är en dröm jämfört med vad man får i SaaS-lösningar. Jag kan köra egna queries, optimera index, och faktiskt förstå vad som händer med min data.
Vad jag saknar från Zoho
Ska vara ärlig – Zoho hade saker som var smidigare. Deras e-postklient var bättre integrerad. Kalendersynken med Google funkade utan krångel. Och onboarding-upplevelsen är ljusår bättre. Du skapar ett konto och börjar jobba. Med Odoo CE börjar du med att kompilera assets och undra varför ditt tema inte laddar.
Men det är skillnaden mellan att hyra en lägenhet och äga ett hus. I lägenheten funkar allt från dag ett men du får inte slå in en spik utan att fråga hyresvärden. I huset måste du fixa allt själv men väggarna är dina.
Facit efter åtta månader
Jag har byggt sex egna moduler, importerat alla produkter, satt upp en kundportal och automatiserat hälften av orderhanteringen. Totalkostnaden i licenser: noll kronor. Totalkostnaden i tid: hundratals timmar. Men varje timme har gett mig en djupare förståelse för mitt eget företags processer.
Hade jag valt Odoo Enterprise istället? Kanske. De har funktioner som saknas i CE, framför allt studio-editorn och bättre rapportering. Men Enterprise kostar per användare och jag ville ha friheten att experimentera utan att varje test kostar pengar.
Om du funderar på samma resa: gör det. Men var beredd på att det tar tid. Och ha en backup-strategi från dag ett. Det är inte en helglösning – det är ett projekt.
Vad tycker du?
Jag vill gärna höra dina tankar. Kommentera nedan eller nå mig på LinkedIn.
