Som vårdgivare vill jag påstå att det är lätt att fastna i att bara göra jobbet – det vill säga det kliniska och praktiska jobbet. Beroende på hur vi (nu säger jag vi eftersom jag själv faktiskt är undersköterska) säger saker kan det fullkomligt köra över en patient eller inhämta samtycke på ett respektfullt sätt.
I mina ögon finns det tre ord som är särskilt viktiga att hålla koll på i en mening:
Om vi sätter det i ett sammanhang:
”Jag ska undersöka dig.”
Det är i och för sig väldigt tydligt. Vårdgivaren ska ge en undersökning. Men det tar noll hänsyn till patienten.
”Vill du att jag ska undersöka dig?”
Här har vi inte konstaterat, utan ställt en fråga. Indirekt inhämtar vi också ett samtycke till en eventuell undersökning. Det signalerar också väldigt mycket respekt för patienten, som inte körs över utan ges ett alternativ.
Om vi tänker oss en patient på besök hos en barnmorska, eller på förlossningen, och barnmorskan säger:
”Jag får känna hur öppen du är” eller ”Jag får känna på livmodertappen”.
I mitt huvud föreställer jag mig att det är något man säger sådär i förbifarten, när man redan påbörjat rörelsen för att utföra handlingen. Man sträcker sig över bordet på kafferasten och säger ”jag får bara ta mjölken”.
Det här är också väldigt dialektalt! I Skåne är det väldigt vanligt att man frågar på just detta sätt, men det kan också uppfattas på helt fel sätt av patienten. Om vi vänder på det då?
”Får jag känna hur öppen du är?” eller ”Får jag känna på livmodertappen?”.
Här är vi tillbaka till samma sak som tidigare; vi har inte konstaterat något utan ställt en fråga, ger patienten alternativ, inhämtar samtycke och visar respekt. Återigen öppnar vi för bättre samtal om läget och kommer kunna göra ett bättre jobb att hjälpa.
Vid användning av ”kan” uppstår exakt samma problematik som tidigare, kanske lite mer subtilt.
”Jag kan ge dig en injektion mot smärtan.”
Meningen är ju onekligen tagen ur sitt sammanhang. Som den står här går det ju att tolka som ett erbjudande.
”Kan jag ge dig en injektion så du inte behöver ha ont?”
Det är fortfarande exakt samma erbjudande om smärtlindring, men vi har formulerat det som en fråga till patienten.
Detta är tre konkreta exempel på hur du kan förändra ditt val av ord, i vilken ordning du sätter orden, för att ge bättre samtal som helt klart kommer förändra utfallet av upplevelsen!